Darling: Kaffe och bulle på 7-Eleven

Och du trodde att livet var rättvist…

Det sägs ofta att det är lättare att bli ensam i storstaden än ute på landet. Jag vet inte ifall det stämmer; man kan i alla fall inte gå efter antalet singelhushåll eftersom inställningen till vad som är lycka i livet mäts på olika sätt för olika personer. Johan Klings långfilmsdebut tar upp baksidan av livet i Stockholm och som inflyttad är det lätt att beröras av den.

Vi möter två personer som bor i staden. Eva (Michelle Meadows) är en av alla de där Östermalmsbrudarna vars jobb i klädbutikerna tycks gå ut på att vara nedlåtande mot kunderna. Hon är ihop med Micke (Richard Ulfsäter) och tillsammans utgör de ett relativt framgångsrikt par med gott om vänner att rumla runt på Stureplan med. Bernhard (Michael Segerström) är hennes raka motsats. Alltid överdrivet vänlig och ivrig i sin inställsamhet, men den 61-årige före detta ingenjören på ABB har haft otur på sista tiden. Hans fru har lämnat honom och han har förlorat jobbet; eftersom villan kräver en stadig inkomst tvingas han kuska runt bland diverse företag på jakt efter ett jobb. En franchisetagare inom McDonald’s förbarmar sig över Bernhard och anställer honom på sin restaurang. Samtidigt leder vardagstristessen i Evas liv till att hon har ett engångsligg och när Micke får reda på det faller hennes liv samman. Han lämnar Eva och för första gången måste hon själv ta ansvar för räkningar, något hon fullständigt ignorerar. Hon får även till sist sparken på grund av sin dryga attityd; i desperation tar Eva ett jobb på McDonald’s och möter Bernhard…

Kling gjorde ursprungligen en kortfilm som heter Jag (2003). Det tog lång tid och mycket ansträngning för honom att utveckla det till en långfilm, men Darling visar att det går att göra kvalitativ (och snygg) långfilm i Sverige trots att budgeten är låg och stödet från Svenska Filminstitutet noll. Kameran sveper över ett mörkt och kyligt Stockholm och den känslan går även in i karaktärerna. Eva är en rakt igenom tom människa och relationerna mellan Stureplanskaraktärerna är så kalla att det nästan blir parodiskt. Det är en svaghet i filmen eftersom skildringen av den världen är så stereotyp, kvävd och livlös att ingen människa skulle vilja vara del av den ifall det vore så här i verkligheten. Kanske beror det på Klings attityd. I en del intervjuer i samband med premiären ger han intryck av att tro att den här hjärtlösa ensamheten som visas i filmen är normen i dagens samhälle. Drag av det finns onekligen, men visst är det en något överdriven syn på Sverige idag. Trots det är filmen både rolig och träffande och det har mycket med skådespelarna att göra. Meadows är rätt som Eva, den svalaste blondin man kan tänka sig, med alltför lite verksamhet under skalpen. Segerström fick något av sitt livs roll och är helt underbar som Bernhard, en man i starkt behov av att sätta ner foten i sin relation till omvärlden. Det är som om hela hans figur andas tragik, trots att det är en helt vanlig man som försöker överleva i en stad som inte är förlåtande mot de som är för snälla.

Slutscenerna känns kanske abrupta, men tanken med filmen är att skildra ett enkelt möte mellan två personer som just då (men kanske aldrig igen) har behov av ett samtal med en lyssnande medmänniska. Det är gott så.

YouTube-klippet visar trailern.

Darling 2007-Sverige. 95 min. Färg. Widescreen. Producerad av Fredrik Heinig. Regi, manus: Johan Kling. Foto: Geir Hartly Andreassen. I rollerna: Michelle Meadows (Eva), Michael Segerström (Bernhard), Richard Ulfsäter (Micke), Tanja Lorentzon, Lis Nilheim, Henrik Lundström.

Guldbaggar: Bästa skådespelare (Segerström), foto.