Alcazar var bäst... men schlagern är i nerförsbacke

Melodifestivalen: Jenny Silver och Kalle Moraeus har bjudit på riktig kvalitet de senaste veckorna. Men när det nu är dags för den tredje deltävlingen av årets melodifestival fortsätter den allmänna standarden på låtarna vara ganska låg. Det gäller även programledare och sketcher. Christer Björkman brukar vara tämligen stöddig när det gäller Melodifestivalens framgångar sedan han tog över; det har han anledning att vara eftersom det nya formatet har varit en formidabel succé (och fortsätter att vara så). Att ta in Dolph Lundgren som programledare var ett genidrag, även om hans frånvaro fram till finalen i Globen mest understryker hur svaga Måns Zelmerlöw och Christine Meltzer är. Inte så att Dolph är en talang som programledare, han är egentligen lika trevande som de andra… men han har en filmstjärnekarisma att luta sig mot. Det är ändå påtagligt hur mycket som är dåligt i år. De låtar som har känts okej går att räkna på ena handen och humormaterialet går inte att jämföra med tidigare år. Kvällens bidrag är lika hopplösa som förra veckan (bäst är Alcazar, trots att låten är lite svagare än förra årets discorökare) och svenska folket lär inte på en vecka ha utvecklat en bättre känsla för vad som fungerar i Eurovision… fast det har ju aldrig varit den främsta poängen med den här tävlingen, eller hur? I brist på bättre bjuder jag på Dolphs framförande av “A little less conversation” i repris från första deltävlingen. Det finns en oerhörd charm i hans djärva tafflighet här som kommer att leva längre än något annat i årets upplaga av Melodifestivalen.

Star Wars-nostalgi: Det är nu läge att rikta ett tack till Roger Wilson, programledare för P1:s filmmagasin Kino. I det näst senaste programmet (som handlade om kalkoner) berättade han om sina fasansfulla barndomsminnen från när Star Wars Holiday Special visades på tv i slutet på 70-talet. Själv såg jag inte filmerna förrän jag gick i högstadiet i slutet på 80-talet och hade inte hört talas om denna “helgspecial” förrän nu. Men det verkar vara en riktig kalkonfestival. Den visades på CBS 1978 och handlar om att Chewbacca återvänder till sin familj för att fira “Life Day”, någon form av Thanksgiving eller jul. Harrison Ford, Mark Hamill och Carrie Fisher dyker upp i sina sedvanliga roller och Fisher sjunger till och med i en ändlöst fånig scen. Instoppade finns även en laddning gäststjärnor i form av bland andra Bea Arthur, Dinah Carroll och Harvey Korman. I klippet ovanför ser ni inledningen av det här infamösa programmet där Chewbacca och hans släktingar mest går omkring och brölar till varandra utan att man förstår vad de vill. Inte undra på att George Lucas försökte se till att den här smörjan aldrig såg dagens ljus igen.

David Hyde Pierce rappar: Jag älskar Frasier. Därför blev jag smått upphetsad när en av nyheterna från Sundance-festivalen i januari handlade om att David Hyde Pierce (som spelade Niles) hade fått huvudrollen i en thriller som heter The Perfect Host. Det roliga är att regissören Nick Tomnay hade insett att Hyde Pierce skulle vara perfekt för huvudrollen som en psykopat i hans film just för att den karaktären påminde en hel del om Niles Crane. Hyde Pierce fick god kritik för sin insats, men jag vet inte ifall något bolag köpte filmen; enligt IMDb har den inte någon distributör ännu. Låt oss hoppas att det löser sig, för den här filmen måste ju ses. Klippet ovanför visar den del av prisutdelningen under Sundance-festivalen då Hyde Pierce överraskade genom att… rappa… och får sällskap av Sundance-bossen John Cooper. Underhållande.

Veckans trailer: Någon gång i april har dokumentären Waking Sleeping Beauty premiär i USA. Den har visats på filmfestivaler vid tidigare tillfällen och det är lätt att sucka över när (om) den här filmen får en svensk premiär. Den berättar historien om hur Disney grävde sig ur det hål de befann sig i under större delen av 80-talet innan Jeffrey Katzenberg och Michael Eisner räddade företaget. Det här var innan Vem satte dit Roger Rabbit och Den lilla sjöjungfrun. Dokumentären är säkert fascinerande. Det enda jag undrar över, med tanke på att den distribueras av Disney, är ifall den kommer att ärligt skildra konflikten som fanns mellan Roy Disney och Eisner.

Veckans citat: “Today, I admit that I regard Casino Royale and Quantum of Solace as really shit. All the people die in them, so two movies are enough for me.” (Danske skådisen Jesper Christensen, känd som Mr. White från de två senaste Bond-filmerna, snackar skit om filmserien och avslutar härmed troligtvis sin internationella karriär)

Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen, alcazar, darin, dolph lundgren, måns zelmerlöw, christine meltzer, star wars, disney, james bond